publicerad: 2015
misskreditera
miss|kred·it·era
verb
~de ~t • bringa i vanrykte, diskreditera
Finita former | |
---|---|
misskrediterar | presens aktiv |
misskrediteras | presens passiv |
misskrediterade | preteritum aktiv |
misskrediterades | preteritum passiv |
misskreditera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att misskreditera | infinitiv aktiv |
att misskrediteras | infinitiv passiv |
har/hade misskrediterat | supinum aktiv |
har/hade misskrediterats | supinum passiv |
Presens particip | |
misskrediterande | |
Perfekt particip | |
en misskrediterad + substantiv | |
ett misskrediterat + substantiv | |
den/det/de misskrediterade + substantiv |