publicerad: 2015
monoteist
mono·te·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er monoteism
Singular | |
---|---|
en monoteist | obestämd form |
en monoteists | obestämd form genitiv |
monoteisten | bestämd form |
monoteistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
monoteister | obestämd form |
monoteisters | obestämd form genitiv |
monoteisterna | bestämd form |
monoteisternas | bestämd form genitiv |