publicerad: 2015
moratorium
mor·at·ori·um
[‑o`ri‑ el. ‑o´ri‑]
substantiv
moratoriet moratorier • betalningsanstånd; tillfälligt stopp i ngn verksamhet
Singular | |
---|---|
ett moratorium | obestämd form |
ett moratoriums | obestämd form genitiv |
moratoriet | bestämd form |
moratoriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
moratorier | obestämd form |
moratoriers | obestämd form genitiv |
moratorierna | bestämd form |
moratoriernas | bestämd form genitiv |