publicerad: 2015
moraltant
mor·al|tant
substantiv
~en ~er • ⟨nedsätt.⟩ kvinna el. man som moraliserar
| Singular | |
|---|---|
| en moraltant | obestämd form |
| en moraltants | obestämd form genitiv |
| moraltanten | bestämd form |
| moraltantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| moraltanter | obestämd form |
| moraltanters | obestämd form genitiv |
| moraltanterna | bestämd form |
| moraltanternas | bestämd form genitiv |


