publicerad: 2015
motstånd
mot|stånd
substantiv
~et; pl. ~ 1 göra motstånd kämpa emot, motsätta sig2 ⟨ngt åld.⟩ resistans; resistor
Singular | |
---|---|
ett motstånd | obestämd form |
ett motstånds | obestämd form genitiv |
motståndet | bestämd form |
motståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
motstånd | obestämd form |
motstånds | obestämd form genitiv |
motstånden | bestämd form |
motståndens | bestämd form genitiv |