publicerad: 2015
multiplikator
multi·plik·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • tal med vilket ett annat tal multipliceras
Singular | |
---|---|
en multiplikator | obestämd form |
en multiplikators | obestämd form genitiv |
multiplikatorn | bestämd form |
multiplikatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
multiplikatorer | obestämd form |
multiplikatorers | obestämd form genitiv |
multiplikatorerna | bestämd form |
multiplikatorernas | bestämd form genitiv |