publicerad: 2015
munta
munta
substantiv
~n muntor • ⟨vard.⟩ muntlig tentamen
Singular | |
---|---|
en munta | obestämd form |
en muntas | obestämd form genitiv |
muntan | bestämd form |
muntans | bestämd form genitiv |
Plural | |
muntor | obestämd form |
muntors | obestämd form genitiv |
muntorna | bestämd form |
muntornas | bestämd form genitiv |