publicerad: 2015
narkotikum
nark·ot·ik·um
[‑å´t‑]
substantiv
~et; pl. ~ el. narkotika, best. pl. ~en el. narkotika • medel med bedövande el. stimulerande verkan särsk. för med. bruk
Singular | |
---|---|
ett narkotikum | obestämd form |
ett narkotikums | obestämd form genitiv |
narkotikumet | bestämd form |
narkotikumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
narkotikum (narkotika) | obestämd form |
narkotikums (narkotikas) | obestämd form genitiv |
narkotikumen (narkotika) | bestämd form |
narkotikumens (narkotikas) | bestämd form genitiv |