publicerad: 2015
naturlandskap
nat·ur|land·skap
substantiv
~et; pl. ~ natur 1 landskap 1
Singular | |
---|---|
ett naturlandskap | obestämd form |
ett naturlandskaps | obestämd form genitiv |
naturlandskapet | bestämd form |
naturlandskapets | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturlandskap | obestämd form |
naturlandskaps | obestämd form genitiv |
naturlandskapen | bestämd form |
naturlandskapens | bestämd form genitiv |