publicerad: 2015
naturkunskap
nat·ur|kun·skap
substantiv
~en ~er natur 1 kunskap
| Singular | |
|---|---|
| en naturkunskap | obestämd form |
| en naturkunskaps | obestämd form genitiv |
| naturkunskapen | bestämd form |
| naturkunskapens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| naturkunskaper | obestämd form |
| naturkunskapers | obestämd form genitiv |
| naturkunskaperna | bestämd form |
| naturkunskapernas | bestämd form genitiv |


