publicerad: 2015
napolitanare
napol·it·an·are
~n; pl. ~, best. pl. napolitanarna el. neapol·it·an·are
[‑a`n‑]
~n; pl. ~, best. pl. neapolitanarna • mansperson från Neapel
Singular | |
---|---|
en napolitanare (en neapolitanare) | obestämd form |
en napolitanares (en neapolitanares) | obestämd form genitiv |
napolitanaren (neapolitanaren) | bestämd form |
napolitanarens (neapolitanarens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
napolitanare (neapolitanare) | obestämd form |
napolitanares (neapolitanares) | obestämd form genitiv |
napolitanarna (neapolitanarna) | bestämd form |
napolitanarnas (neapolitanarnas) | bestämd form genitiv |