publicerad: 2015
noja
1noja
[nåj`a]
substantiv
~n nojor • ⟨vard.⟩ paranoia; leda, depression; galenskap: få noja
Singular | |
---|---|
en noja | obestämd form |
en nojas | obestämd form genitiv |
nojan | bestämd form |
nojans | bestämd form genitiv |
Plural | |
nojor | obestämd form |
nojors | obestämd form genitiv |
nojorna | bestämd form |
nojornas | bestämd form genitiv |
2noja
[nåj`a]
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ få noja; till 1noja
Finita former | |
---|---|
nojar | presens aktiv |
nojas | presens passiv |
nojade | preteritum aktiv |
nojades | preteritum passiv |
noja | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att noja | infinitiv aktiv |
att nojas | infinitiv passiv |
har/hade nojat | supinum aktiv |
har/hade nojats | supinum passiv |
Presens particip | |
nojande |