publicerad: 2015
norpa
norpa
[når`pa]
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ stjäla, knycka
Finita former | |
---|---|
norpar | presens aktiv |
norpas | presens passiv |
norpade | preteritum aktiv |
norpades | preteritum passiv |
norpa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att norpa | infinitiv aktiv |
att norpas | infinitiv passiv |
har/hade norpat | supinum aktiv |
har/hade norpats | supinum passiv |
Presens particip | |
norpande | |
Perfekt particip | |
en norpad + substantiv | |
ett norpat + substantiv | |
den/det/de norpade + substantiv |