SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
norpa
norpa [når`pa] verb ~de ~t ⟨vard.⟩ stjäla, knycka
Finita former
norparpresens aktiv
norpaspresens passiv
norpadepreteritum aktiv
norpadespreteritum passiv
norpaimperativ aktiv
Infinita former
att norpainfinitiv aktiv
att norpasinfinitiv passiv
har/hade norpatsupinum aktiv
har/hade norpatssupinum passiv
Presens particip
norpande
Perfekt particip
en norpad + substantiv
ett norpat + substantiv
den/det/de norpade + substantiv