publicerad: 2015
notariemeritering
not·arie|mer·it·er·ing
substantiv
~en ~ar • tingsmeritering
Singular | |
---|---|
en notariemeritering | obestämd form |
en notariemeriterings | obestämd form genitiv |
notariemeriteringen | bestämd form |
notariemeriteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
notariemeriteringar | obestämd form |
notariemeriteringars | obestämd form genitiv |
notariemeriteringarna | bestämd form |
notariemeriteringarnas | bestämd form genitiv |