publicerad: 2015
notarie
not·arie
[‑a`rie]
substantiv
~n ~r • juridiskt utbildad tjänsteman som bereder och utreder ärenden, för protokoll m.m.
Singular | |
---|---|
en notarie | obestämd form |
en notaries | obestämd form genitiv |
notarien | bestämd form |
notariens | bestämd form genitiv |
Plural | |
notarier | obestämd form |
notariers | obestämd form genitiv |
notarierna | bestämd form |
notariernas | bestämd form genitiv |