publicerad: 2015
novitiat
nov·iti·at
[‑itsia´t]
substantiv
~et; pl. ~ • novistid; novitietid
Singular | |
---|---|
ett novitiat | obestämd form |
ett novitiats | obestämd form genitiv |
novitiatet | bestämd form |
novitiatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
novitiat | obestämd form |
novitiats | obestämd form genitiv |
novitiaten | bestämd form |
novitiatens | bestämd form genitiv |