publicerad: 2015
nuntiatur
nunti·at·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • befattning som nuntie; påvlig beskickning
Singular | |
---|---|
en nuntiatur | obestämd form |
en nuntiaturs | obestämd form genitiv |
nuntiaturen | bestämd form |
nuntiaturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nuntiaturer | obestämd form |
nuntiaturers | obestämd form genitiv |
nuntiaturerna | bestämd form |
nuntiaturernas | bestämd form genitiv |