publicerad: 2015
oäkting
o|äkt·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨åld., starkt nedsätt.⟩ barn fött utom äktenskapet
Singular | |
---|---|
en oäkting | obestämd form |
en oäktings | obestämd form genitiv |
oäktingen | bestämd form |
oäktingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oäktingar | obestämd form |
oäktingars | obestämd form genitiv |
oäktingarna | bestämd form |
oäktingarnas | bestämd form genitiv |