publicerad: 2015
obelisk
obel·isk
[‑is´k]
substantiv
~en ~er • monument i form av en fyrkantig, avsmalnande stenpelare
Singular | |
---|---|
en obelisk | obestämd form |
en obelisks | obestämd form genitiv |
obelisken | bestämd form |
obeliskens | bestämd form genitiv |
Plural | |
obelisker | obestämd form |
obeliskers | obestämd form genitiv |
obeliskerna | bestämd form |
obeliskernas | bestämd form genitiv |