publicerad: 2015
ockrare
ockr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ockrarna 2ockra
| Singular | |
|---|---|
| en ockrare | obestämd form |
| en ockrares | obestämd form genitiv |
| ockraren | bestämd form |
| ockrarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ockrare | obestämd form |
| ockrares | obestämd form genitiv |
| ockrarna | bestämd form |
| ockrarnas | bestämd form genitiv |


