publicerad: 2015
oformlighet
o|form·lig·het
substantiv
~en ~er oformlig
Singular | |
---|---|
en oformlighet | obestämd form |
en oformlighets | obestämd form genitiv |
oformligheten | bestämd form |
oformlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oformligheter | obestämd form |
oformligheters | obestämd form genitiv |
oformligheterna | bestämd form |
oformligheternas | bestämd form genitiv |