publicerad: 2015
oktogon
okto·gon
[‑gå´n]
substantiv
~en ~er • oktagon
Singular | |
---|---|
en oktogon | obestämd form |
en oktogons | obestämd form genitiv |
oktogonen | bestämd form |
oktogonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oktogoner | obestämd form |
oktogoners | obestämd form genitiv |
oktogonerna | bestämd form |
oktogonernas | bestämd form genitiv |