publicerad: 2015
ruska
1ruska
substantiv
~n ruskor • avhuggen buske el. gren
Singular | |
---|---|
en ruska | obestämd form |
en ruskas | obestämd form genitiv |
ruskan | bestämd form |
ruskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruskor | obestämd form |
ruskors | obestämd form genitiv |
ruskorna | bestämd form |
ruskornas | bestämd form genitiv |
2ruska
[ros´ka]
substantiv
~n • lövträds höstfärger
Singular | |
---|---|
en ruska | obestämd form |
en ruskas | obestämd form genitiv |
ruskan | bestämd form |
ruskans | bestämd form genitiv |
3ruska
verb
~de ~t 1 skaka2 vara regnigt el. slaskigt el. dåligt väder
Finita former | |
---|---|
ruskar | presens aktiv |
ruskas | presens passiv |
ruskade | preteritum aktiv |
ruskades | preteritum passiv |
ruska | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ruska | infinitiv aktiv |
att ruskas | infinitiv passiv |
har/hade ruskat | supinum aktiv |
har/hade ruskats | supinum passiv |
Presens particip | |
ruskande | |
Perfekt particip | |
en ruskad + substantiv | |
ett ruskat + substantiv | |
den/det/de ruskade + substantiv |
ruska av sig
• ⟨vard.⟩ göra sig kvittInfinita former att ruska av sig infinitiv aktiv