SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
orenhet
o|­ren·­het substantiv ~en ~er oren
Singular
en orenhetobestämd form
en orenhetsobestämd form genitiv
orenhetenbestämd form
orenhetensbestämd form genitiv
Plural
orenheterobestämd form
orenhetersobestämd form genitiv
orenheternabestämd form
orenheternasbestämd form genitiv