publicerad: 2015
osanning
o|sann·ing
substantiv
~en ~ar osann
Singular | |
---|---|
en osanning | obestämd form |
en osannings | obestämd form genitiv |
osanningen | bestämd form |
osanningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
osanningar | obestämd form |
osanningars | obestämd form genitiv |
osanningarna | bestämd form |
osanningarnas | bestämd form genitiv |