publicerad: 2015
otillständighet
o|till·ständ·ig·het
substantiv
~en ~er otillständig
Singular | |
---|---|
en otillständighet | obestämd form |
en otillständighets | obestämd form genitiv |
otillständigheten | bestämd form |
otillständighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
otillständigheter | obestämd form |
otillständigheters | obestämd form genitiv |
otillständigheterna | bestämd form |
otillständigheternas | bestämd form genitiv |