publicerad: 2015
påhitt
på|hitt
substantiv
~et; pl. ~ • hyss, pojkstreck
Singular | |
---|---|
ett påhitt | obestämd form |
ett påhitts | obestämd form genitiv |
påhittet | bestämd form |
påhittets | bestämd form genitiv |
Plural | |
påhitt | obestämd form |
påhitts | obestämd form genitiv |
påhitten | bestämd form |
påhittens | bestämd form genitiv |