publicerad: 2015
pandemonium
pan·demoni·um
[‑demå´ni‑ el. ‑demo´ni‑]
substantiv
pandemoniet • helvete; helveteslarm
Singular | |
---|---|
ett pandemonium | obestämd form |
ett pandemoniums | obestämd form genitiv |
pandemoniet | bestämd form |
pandemoniets | bestämd form genitiv |