publicerad: 2015
pelarhelgon
pel·ar|helg·on
substantiv
~et; pl. ~ • i äldre tid: kristen asket som bedrev sitt fromhetsliv uppe på en pelare; bildl. (iron.) moraliskt högtstående person
Singular | |
---|---|
ett pelarhelgon | obestämd form |
ett pelarhelgons | obestämd form genitiv |
pelarhelgonet | bestämd form |
pelarhelgonets | bestämd form genitiv |
Plural | |
pelarhelgon | obestämd form |
pelarhelgons | obestämd form genitiv |
pelarhelgonen | bestämd form |
pelarhelgonens | bestämd form genitiv |