publicerad: 2015
personifiera
pers·oni·fi·era
verb
~de ~t • framställa ngt som person, personliggöra; förkroppsliga; jfr personifikation
Finita former | |
---|---|
personifierar | presens aktiv |
personifieras | presens passiv |
personifierade | preteritum aktiv |
personifierades | preteritum passiv |
personifiera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att personifiera | infinitiv aktiv |
att personifieras | infinitiv passiv |
har/hade personifierat | supinum aktiv |
har/hade personifierats | supinum passiv |
Presens particip | |
personifierande | |
Perfekt particip | |
en personifierad + substantiv | |
ett personifierat + substantiv | |
den/det/de personifierade + substantiv |