publicerad: 2015
pilkare
pilk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. pilkarna pilka
Singular | |
---|---|
en pilkare | obestämd form |
en pilkares | obestämd form genitiv |
pilkaren | bestämd form |
pilkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pilkare | obestämd form |
pilkares | obestämd form genitiv |
pilkarna | bestämd form |
pilkarnas | bestämd form genitiv |