publicerad: 2015
plektrum
plektr·um
[plek´trum]
substantiv
~et el. plektret; pl. ~ el. plektrer • liten skiva som strängarna på vissa stränginstrument slås an med
Singular | |
---|---|
ett plektrum | obestämd form |
ett plektrums | obestämd form genitiv |
plektrumet (plektret) | bestämd form |
plektrumets (plektrets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
plektrum (plektrer) | obestämd form |
plektrums (plektrers) | obestämd form genitiv |
plektrumen (plektrerna) | bestämd form |
plektrumens (plektrernas) | bestämd form genitiv |