publicerad: 2015
polder
polder
[pål´der]
substantiv
~n poldrar • marskland som vunnits från havet särsk. i Nederländerna
Singular | |
---|---|
en polder | obestämd form |
en polders | obestämd form genitiv |
poldern | bestämd form |
polderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
poldrar | obestämd form |
poldrars | obestämd form genitiv |
poldrarna | bestämd form |
poldrarnas | bestämd form genitiv |