publicerad: 2015
praktik
prakt·ik
[‑i´k]
substantiv
~en ~er • yrkesutövning, verksamhet; läkares el. advokats rörelse el. mottagning; erfarenhet, övning; tillämpning i verkliga livet; i praktiken ofta i praktiska livet, i verkligheten
Singular | |
---|---|
en praktik | obestämd form |
en praktiks | obestämd form genitiv |
praktiken | bestämd form |
praktikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
praktiker | obestämd form |
praktikers | obestämd form genitiv |
praktikerna | bestämd form |
praktikernas | bestämd form genitiv |