publicerad: 2015
predisponera
pre·dis·pon·era
verb
~de ~t • göra mottaglig el. benägen för; jfr predisposition
Finita former | |
---|---|
predisponerar | presens aktiv |
predisponeras | presens passiv |
predisponerade | preteritum aktiv |
predisponerades | preteritum passiv |
predisponera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att predisponera | infinitiv aktiv |
att predisponeras | infinitiv passiv |
har/hade predisponerat | supinum aktiv |
har/hade predisponerats | supinum passiv |
Presens particip | |
predisponerande | |
Perfekt particip | |
en predisponerad + substantiv | |
ett predisponerat + substantiv | |
den/det/de predisponerade + substantiv |