publicerad: 2015
presbyter
presbyt·er
[pres´byt‑ el. presby´t‑]
substantiv
~n ~er [‑e´rer] • förtroendeman i urkristen el. reformert församling, äldste
Singular | |
---|---|
en presbyter | obestämd form |
en presbyters | obestämd form genitiv |
presbytern | bestämd form |
presbyterns | bestämd form genitiv |
Plural | |
presbyterer | obestämd form |
presbyterers | obestämd form genitiv |
presbytererna | bestämd form |
presbyterernas | bestämd form genitiv |