publicerad: 2015
prickare
prick·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. prickarna • till 2pricka 1
Singular | |
---|---|
en prickare | obestämd form |
en prickares | obestämd form genitiv |
prickaren | bestämd form |
prickarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
prickare | obestämd form |
prickares | obestämd form genitiv |
prickarna | bestämd form |
prickarnas | bestämd form genitiv |