publicerad: 2015
probera
prob·era
verb
~de ~t • prova, pröva, försöka; spec. undersöka halten av ädelmetall i
Finita former | |
---|---|
proberar | presens aktiv |
proberas | presens passiv |
proberade | preteritum aktiv |
proberades | preteritum passiv |
probera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att probera | infinitiv aktiv |
att proberas | infinitiv passiv |
har/hade proberat | supinum aktiv |
har/hade proberats | supinum passiv |
Presens particip | |
proberande | |
Perfekt particip | |
en proberad + substantiv | |
ett proberat + substantiv | |
den/det/de proberade + substantiv |