publicerad: 2015
profet
pro·fet
[‑fe´t]
substantiv
~en ~er 1 förkunnare av gudomligt budskap särsk. i Bibeln; siare2 ⟨skämts.⟩ professor
Singular | |
---|---|
en profet | obestämd form |
en profets | obestämd form genitiv |
profeten | bestämd form |
profetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
profeter | obestämd form |
profeters | obestämd form genitiv |
profeterna | bestämd form |
profeternas | bestämd form genitiv |