publicerad: 2015
prutta
prutta
verb
~de ~t 1 ⟨vard.⟩ blåsa dovt i blåsinstrument; smattra, puttra2 ⟨vard.⟩ släppa sig, fisa – Alla sammansättn. med prutt- hör till prutta 2.
Finita former | |
---|---|
pruttar | presens aktiv |
pruttas | presens passiv |
pruttade | preteritum aktiv |
pruttades | preteritum passiv |
prutta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att prutta | infinitiv aktiv |
att pruttas | infinitiv passiv |
har/hade pruttat | supinum aktiv |
har/hade pruttats | supinum passiv |
Presens particip | |
pruttande |