publicerad: 2015
rättsläkare
rätts|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna • till 3rätt 1 läkare
Singular | |
---|---|
en rättsläkare | obestämd form |
en rättsläkares | obestämd form genitiv |
rättsläkaren | bestämd form |
rättsläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsläkare | obestämd form |
rättsläkares | obestämd form genitiv |
rättsläkarna | bestämd form |
rättsläkarnas | bestämd form genitiv |