publicerad: 2015
rabbin
rabb·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • andlig ledare i judisk församling
Singular | |
---|---|
en rabbin | obestämd form |
en rabbins | obestämd form genitiv |
rabbinen | bestämd form |
rabbinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rabbiner | obestämd form |
rabbiners | obestämd form genitiv |
rabbinerna | bestämd form |
rabbinernas | bestämd form genitiv |