SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
rackare
rack·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. rackarna skojare; buse⟨åld.⟩ hästslaktare​ – Alla sammansättn. med rackar- hör till rackare 1.
Singular
en rackareobestämd form
en rackaresobestämd form genitiv
rackarenbestämd form
rackarensbestämd form genitiv
Plural
rackareobestämd form
rackaresobestämd form genitiv
rackarnabestämd form
rackarnasbestämd form genitiv