publicerad: 2015
ranunkel
ranunkel
[ranuŋ´kel]
substantiv
~n ranunkler • en växt
Singular | |
---|---|
en ranunkel | obestämd form |
en ranunkels | obestämd form genitiv |
ranunkeln | bestämd form |
ranunkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ranunkler | obestämd form |
ranunklers | obestämd form genitiv |
ranunklerna | bestämd form |
ranunklernas | bestämd form genitiv |