publicerad: 2015
rasben
ras|ben
substantiv
~et; pl. ~ • till ben 2 1ras
Singular | |
---|---|
ett rasben | obestämd form |
ett rasbens | obestämd form genitiv |
rasbenet | bestämd form |
rasbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rasben | obestämd form |
rasbens | obestämd form genitiv |
rasbenen | bestämd form |
rasbenens | bestämd form genitiv |