publicerad: 2015
remedium
re·medi·um
[‑me´di‑]
substantiv
remediet remedier 1 botemedel, hjälpmedel2 gräns för tillåten avvikelse i halt el. mått
Singular | |
---|---|
ett remedium | obestämd form |
ett remediums | obestämd form genitiv |
remediet | bestämd form |
remediets | bestämd form genitiv |
Plural | |
remedier | obestämd form |
remediers | obestämd form genitiv |
remedierna | bestämd form |
remediernas | bestämd form genitiv |