publicerad: 2015
resande
1res·ande
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ~na 1 person som reser: resande till Stockholm: tag plats2 person tillhörande en utsatt social grupp tidigare ibl. benämnd tattare – Nästan alla sammansättn. med resande- hör till 1resande 1.
Singular | |
---|---|
en resande | obestämd form |
en resandes | obestämd form genitiv |
resanden | bestämd form |
resandens | bestämd form genitiv |
Plural | |
resande | obestämd form |
resandes | obestämd form genitiv |
resandena | bestämd form |
resandenas | bestämd form genitiv |
2res·ande
substantiv
~t • till 2resa 1,2,3,4
Singular | |
---|---|
ett resande | obestämd form |
ett resandes | obestämd form genitiv |
resandet | bestämd form |
resandets | bestämd form genitiv |