publicerad: 2015
resa
1resa
substantiv
~n resor • längre förflyttning med färdmedel – I sammansättn. res-, rese-; nästan alla sådana sammansättn. hör till 1resa.
| Singular | |
|---|---|
| en resa | obestämd form |
| en resas | obestämd form genitiv |
| resan | bestämd form |
| resans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| resor | obestämd form |
| resors | obestämd form genitiv |
| resorna | bestämd form |
| resornas | bestämd form genitiv |
2resa
verb
reste rest 1 förflytta sig längre sträcka med färdmedel2 placera i upprätt ställning, ställa upp: resa flaggstången3 lägga fram, komma med: resa krav4 skrämma upp villebråd
| Finita former | |
|---|---|
| reser | presens aktiv |
| reses | presens passiv |
| reste | preteritum aktiv |
| restes | preteritum passiv |
| res | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att resa | infinitiv aktiv |
| att resas | infinitiv passiv |
| har/hade rest | supinum aktiv |
| har/hade rests | supinum passiv |
| Presens particip | |
| resande | |
| Perfekt particip | |
| en rest + substantiv | |
| ett rest + substantiv | |
| den/det/de resta + substantiv | |
resa in
• resa in el. (sällan) inresa i ett land
resa sig
1 ställa sig upp2 göra uppror: folket reste sig mot förtryckarnaOrdform(er) resa sig
resa upp
• resa upp el. uppresa ett minnesmärkeInfinita former att resa upp infinitiv aktiv Presens particip uppresande Perfekt particip en upprest + substantiv ett upprest + substantiv den/det/de uppresta + substantiv


