publicerad: 2015
resa
1resa
substantiv
~n resor • längre förflyttning med färdmedel – I sammansättn. res-, rese-; nästan alla sådana sammansättn. hör till 1resa.
Singular | |
---|---|
en resa | obestämd form |
en resas | obestämd form genitiv |
resan | bestämd form |
resans | bestämd form genitiv |
Plural | |
resor | obestämd form |
resors | obestämd form genitiv |
resorna | bestämd form |
resornas | bestämd form genitiv |
2resa
verb
reste rest 1 förflytta sig längre sträcka med färdmedel2 placera i upprätt ställning, ställa upp: resa flaggstången3 lägga fram, komma med: resa krav4 skrämma upp villebråd
Finita former | |
---|---|
reser | presens aktiv |
reses | presens passiv |
reste | preteritum aktiv |
restes | preteritum passiv |
res | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att resa | infinitiv aktiv |
att resas | infinitiv passiv |
har/hade rest | supinum aktiv |
har/hade rests | supinum passiv |
Presens particip | |
resande | |
Perfekt particip | |
en rest + substantiv | |
ett rest + substantiv | |
den/det/de resta + substantiv |
resa in
• resa in el. (sällan) inresa i ett land
resa sig
1 ställa sig upp2 göra uppror: folket reste sig mot förtryckarnaOrdform(er) resa sig
resa upp
• resa upp el. uppresa ett minnesmärkeInfinita former att resa upp infinitiv aktiv Presens particip uppresande Perfekt particip en upprest + substantiv ett upprest + substantiv den/det/de uppresta + substantiv