publicerad: 2015
rigg
rigg
substantiv
~en ~ar 1 tackling jämte master och rundhult på fartyg; borrtorn för oljeborrning2 ⟨vard.⟩ kostym
Singular | |
---|---|
en rigg | obestämd form |
en riggs | obestämd form genitiv |
riggen | bestämd form |
riggens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riggar | obestämd form |
riggars | obestämd form genitiv |
riggarna | bestämd form |
riggarnas | bestämd form genitiv |